Om boklistan

Hur väljer vi böcker till boklistan?

Boklistan består av böcker som rekommenderats av föräldrar, lärare, logopeder och bibliotekarier för att de väckt barns intresse för att läsa. Vi letar alltid efter fler bra böcker – tipsa oss gärna!

Boklistan innehåller också böcker som på andra sätt uppmärksammats positivt, antingen för att de säljer i stora upplagor eller för att de vunnit priser och utmärkelser. Vi lägger särskild vikt vid priser där juryn utgörs helt eller delvis av barn.

Som stöd för dig som använder Boklistan har vi inkluderat en referenslista som innehåller läseböcker i årskurs 1-3, läroböcker i åk 4-9, Skolverkets och Kulturrådets förslag på läslistor samt ett urval av klassiska romaner.

Syftet med referenslistan är att ge användare en uppfattning om språklig svårighetsgrad på böcker barn ofta möter i olika åldrar och skolstadier.

Hur använder man boklistan?

Det enklaste sättet att använda boklistan på är att utgå från en bok som barnet nyligen läst – t.ex. en läsebok eller en skönlitterär bok.

Välj ett par böcker som ligger nära den boken i språklig svårighetsgrad och kapitellängd, låna hem böckerna, introducera dem för barnet och låt barnet välja. Öka gradvis språklig svårighetsgrad och/eller kapitellängd på de böcker och bokserier du rekommenderar till barnet.

Du kan också söka på författare, illustratör och tagg (t.ex. fantasy eller deckare) om barnet har tidigare positiva erfarenheter eller särskilda intressen. För att hjälpa barn läsa vidare när de hittat ett författarskap eller en genre som de fastnat för har vi med namn på bokserier och många författare återkommer i flera av boklistorna.

Det är vanligt att barn som kämpar med läsningen både får boktips på fel läsnivå (Allington, 2013) och spontant väljer böcker som ligger över deras aktuella läsnivå (Kim & Guryan, 2010). Flera studier har dock funnit att det är positivt för motivation och läsintresse när barn själva väljer vilka böcker de vill läsa (Allington & Gabriel, 2012).

När vuxna skräddarsyr boktips utifrån barns aktuella läsnivå kan barnen få upplevelsen av att vara kompetenta och engagerade läsare som själv väljer vad de vill läsa och klarar av att läsa de böcker de väljer. Detta kan bidra till både läsutveckling och en positiv inställning till läsning  (van der Sande et al. 2022).

Läs på flera olika nivåer

Högläs för barnet ur böcker som ligger 2-3 årskurser över barnets självständiga läsnivå. Fortsätt högläsa för barnet så länge du får.

Lyssna tillsammans på ljudböcker för att utveckla barnets språkförståelse och omvärldskunskap. Även här kan du som vuxen  rekommendera böcker som ligger över barnets självständiga läsnivå.

Läs tillsammans med barnet ur böcker som ligger strax över barnets självständiga läsnivå eller har längre kapitel än barnet är van vid.

Introducera gärna böcker för barnet genom att läsa baksidestexten och/eller första stycket högt. Hjälp barnet in i böcker genom att tandem- eller dubbelläsa (läsa varannat kapitel högt för barnet eller läsa två kapitel högt för varje kapitel barnet läser högt för dig).

Låt gärna barnet prova att läsa högt ur böcker som ligger ett par årskurser under barnets aktuella läsnivå, kanske för ett småsyskon, ett husdjur eller gosedjuren. Detta kan hjälpa barnet utveckla flyt och självförtroende i läsningen.

Vad är läsning?

Läsning är en komplex förmåga. Det betyder att många olika förmågor ingår i, och är viktiga för att utveckla läsning.

The Simple View of reading (Gough & Tunmer, 1986) är en inflytelserik modell över läsning. Modellen Simple View of Reading utformades på åttiotalet av psykologerna och forskarna William Gough och Philip Tunmer (Gough & Tunmer, 1986).

Syftet var att på ett enkelt sätt förklara vilken roll avkodning har för läsförståelsen. Ofta skrivs modellen som en ekvation: Avkodning x Språkförståelse = Läsförståelse (Hoover & Tunmer, 2018).

Avkodning är förmågan att korrekt och snabbt läsa ut skrivna ord. Avkodning tränas i skolan, framför allt i lågstadiet, och är särskilt viktig för att man ska förstå det man läser i början av läsutvecklingen. Allteftersom avkodningen blir automatiserad blir istället språkförståelsen allt viktigare.

Språkförståelse är förmågan att förstå talad information och är en viktig förutsättning för läsförståelse genom hela läsutvecklingen (Hogan et al. 2014). Språkförståelsen utvecklas hela livet.

Läsförståelse är förmågan att förstå skriftlig information. Läsförståelsen utvecklas hela livet.

Att göra böcker tillgängliga

Barn och ungdomar med dyslexi har svårt att lära sig avkoda och fortsätter ofta avkoda på en lägre nivå än sina jämnåriga även efter träning (Snowling et al. 2020).

Avkodningssvårigheter gör det mödosamt att läsa och kan påverka läsförståelsen negativt.  Personer med dyslexi behöver därför ofta hjälpmedel som kompenserar för svårigheterna att avkoda.

Exempel på hjälpmedel som kan vara lämpliga vid avkodnings-svårigheter är t.ex. talböcker, ljudböcker, ljudböcker med textmedföljning eller e-böcker/e-boksläsare som gör det möjligt att anpassa typsnitt och textstorlek eller växla mellan att läsa och lyssna. 

Lättlästa böcker kan vara viktiga hjälpmedel för en del barn och unga med dyslexi, men det är inte säkert att personer med dyslexi behöver just lättlästa böcker (Beckman, 2024). Vilket sätt att tillgängliggöra böcker som fungerar bäst varierar med situation och syfte med läsningen.

Uppläsarens röst och sätt att förmedla berättelsen på kan vara lika viktig som text, layout och illustrationer för den som främst lyssnar till böcker. Därför har vi i Boklistan med information om uppläsare och flera av böckerna i Boklistan finns också tillgängliga i tal- eller ljudboksformat  i Legimus och i olika streamingtjänster.

Boklistan i media

Referenslista

Allington, R. & Gabriel, R. (2012). Every Child, Every Day. Educational Leadership. 69.

Allington, R. L. (2013). What Really Matters When Working With Struggling Readers. The Reading Teacher, 66(7), 520–530. https://doi.org/10.1002/TRTR.1154

Beckman, M. (2024). Lättläst och dyslexi har inga självklara samband. Tidningen Läs och Skriv 2024:2 https://dyslexi.org/tidningen-las-skriv/lattlast-och-dyslexi-har-inga-sjalvklara-samband/

Gough, P. B., & Tunmer, W. E. (1986). Decoding, reading, and reading disability. Remedial and special education, 7(1), 6-10.

Hogan, T. P., Adlof, S. M., & Alonzo, C. N. (2014). On the importance of listening comprehension. International Journal of Speech Language Pathology, 16(3), 199–207. https://doi.org/10.3109/17549507.2014.904441

Hoover, W. A., & Tunmer, W. E. (2018). The Simple View of Reading: Three Assessments of Its Adequacy. Remedial and Special Education, 39(5), 304-312. https://doi.org/10.1177/0741932518773154

Kim, J. S., & Guryan, J. (2010). The efficacy of a voluntary summer book reading intervention for low-income Latino children from language minority families. Journal of Educational Psychology, 102(1), 20–31. https://doi.org/10.1037/a0017270

Snowling, M. J., Hulme, C., & Nation, K. (2020). Defining and understanding dyslexia: past, present and future. Oxford Review of Education, 46(4), 501–513. https://doi.org/10.1080/03054985.2020.1765756

van der Sande, L., Wildeman, I., Bus, A. G., & van Steensel, R. (2022). Personalized Expert Guidance of Students’ Book Choices in Primary and Secondary Education. Reading Psychology, 43(5–6), 380–404. https://doi.org/10.1080/02702711.2022.2113944